Jag stod i kö i en timme och var som nummer fyra på väntekön, spänningen var olidlig, det var den enda kvällen som jag kunde gå och se den och näst sista kvällen som den visades, helt plötsligt gav en person upp och jag stod som trea. Jag försökte stirra ut de två pensionärerna som var före mig men de gav sig inte. En kamp på liv och död. Jag ville så gärna se den här pjäsen och förbannade mig själv för att vänta in i det sista.
En skolklass vällde in (de hade alla biljetter, tänkte fråga en snorjärs om jag kunde få köpa hans för det dubbla men hejdade mig i sista sekunden), klockan blev 18.50 och alla började släppas in. Pensionärerna stod kvar, man kan ju hoppas att någon dör sa jag, skämtet gick inte hem...18.55.....18.57....Läraren suckade tungt...5 ungar fattades. Vi kom alla in!
Länge leve skolkisar!!
En vacker pjäs och en fantastisk liten bit svensk historia, jag blev väldigt rörd och grät en skvätt i slutet. Bra jobbat alla ni på scen och scenografin var väldigt spännande och lekfull.
Ikväll blir det lite annat då ska jag gå på genrep, Gotlands impovisationsteater ger en Shakespeare föreställning, den han aldrig skrev...det ska bli väldigt roligt, jag älskar improvisationsteater det kan bli så skruvat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar