Det är öppet på Valborg precis som vanligt, kl 13-18, jag firar Valborg, Kungen och min häst som fyller 14. Ni andra får fira precis vad ni vill!
kram och välkomna
tisdag 29 april 2014
fredag 25 april 2014
onsdag 16 april 2014
Länsteatern Gotland!
Ikväll ska jag på teater för andra gången på en vecka. Förra veckan lyckades jag få en biljett till den slutsålda Svenskbypjäsen och det var inte lätt ska ni veta, det höll på att utbryta en världskrig (nja, kanske inte).
Jag stod i kö i en timme och var som nummer fyra på väntekön, spänningen var olidlig, det var den enda kvällen som jag kunde gå och se den och näst sista kvällen som den visades, helt plötsligt gav en person upp och jag stod som trea. Jag försökte stirra ut de två pensionärerna som var före mig men de gav sig inte. En kamp på liv och död. Jag ville så gärna se den här pjäsen och förbannade mig själv för att vänta in i det sista.
En skolklass vällde in (de hade alla biljetter, tänkte fråga en snorjärs om jag kunde få köpa hans för det dubbla men hejdade mig i sista sekunden), klockan blev 18.50 och alla började släppas in. Pensionärerna stod kvar, man kan ju hoppas att någon dör sa jag, skämtet gick inte hem...18.55.....18.57....Läraren suckade tungt...5 ungar fattades. Vi kom alla in!
Länge leve skolkisar!!
Jag stod i kö i en timme och var som nummer fyra på väntekön, spänningen var olidlig, det var den enda kvällen som jag kunde gå och se den och näst sista kvällen som den visades, helt plötsligt gav en person upp och jag stod som trea. Jag försökte stirra ut de två pensionärerna som var före mig men de gav sig inte. En kamp på liv och död. Jag ville så gärna se den här pjäsen och förbannade mig själv för att vänta in i det sista.
En skolklass vällde in (de hade alla biljetter, tänkte fråga en snorjärs om jag kunde få köpa hans för det dubbla men hejdade mig i sista sekunden), klockan blev 18.50 och alla började släppas in. Pensionärerna stod kvar, man kan ju hoppas att någon dör sa jag, skämtet gick inte hem...18.55.....18.57....Läraren suckade tungt...5 ungar fattades. Vi kom alla in!
Länge leve skolkisar!!
En vacker pjäs och en fantastisk liten bit svensk historia, jag blev väldigt rörd och grät en skvätt i slutet. Bra jobbat alla ni på scen och scenografin var väldigt spännande och lekfull.
Ikväll blir det lite annat då ska jag gå på genrep, Gotlands impovisationsteater ger en Shakespeare föreställning, den han aldrig skrev...det ska bli väldigt roligt, jag älskar improvisationsteater det kan bli så skruvat!
Stoppa pressarna!
Det har hänt något alldeles otroligt i världshistorien!! Jag har nämligen idag sprungit 5 km! Jaja, tänker säkert vissa av er, det är väl ingen konst men för mig är det övernaturligt.
Låt oss ta det från början:
När jag började på högstadiet fick jag en av de bästa lärarna jag någonsin haft; min gympalärare Ola. Ola var hård mot de hårda och snäll mot de mjuka, jag gick i en skitjobbig klass med en massa puckon som inte tyckte om gympa. Varje gympapass började med att Ola skällde ut alla stökiga killar och alla tjejer som inte kunde vara med pga mens (sååå jobbigt). Vi andra stod som taggade travhästar som var tvungna att vänta på en massa svidiga russ som skulle piskas igång, väldigt frustrerande.
I tre års tid hade jag en massa gympa med Ola och gick ut med bästa gympabetyg, jag älskade verkligen gympa!
Ola hade sagt en gång att han tyckte att jag var lite för flåsig och bad mig kolla upp det, det blev liksom inte av och åren gick och jag flåsade vidare i livet. När jag var runt 20 kollade jag upp det och fick veta att mina lungor var underutvecklade, inget konstigt, sa doktorn, du överlever.
Jag blev äldre och latare och skyllde allt på lungorna.
-Hanna, kan du skicka ett fax?
-Nä...lungorna...du vet...
Jag använde mig ganska mycket av min s.k lungdiagnos i 20 års åldern men sedan dess har den liksom fallit i glömska.
För några år sedan sa jag till min man att det skulle vara kul att kunna springa....då fick jag ett par springskor av honom i födelsepresent...ajdå....jobbigt...drog till med lungdiagnosen men hörde själv hur dålig den lät...han trodde inte på mig heller...ta några steg i taget, sa han....ååååh så jobbigt att bo ihop med en optimist!
Försökte mig på det där med jogging..nja..inte min grej...kom bara 200 m...inte så kul...
Detta var 2011 och idag den 16 april 2014 lyckades jag med 5 km på ett sånt där springband, eller vad det nu heter. Jag har hållit på från och till i 3 års tid. För mig är det det största som har hänt sedan jag fick en äkta 80tals Chanel av en bekant!
Och nej, det är inget fel på mina lungor, de växte väl ut.
Nu måste jag ringa några samtal.
-Hej! Kan du koppla mig till DNs sportredaktion...eller skit i det förresten koppla mig till Vita Huset...
Heja Nike och heja mig!
Låt oss ta det från början:
När jag började på högstadiet fick jag en av de bästa lärarna jag någonsin haft; min gympalärare Ola. Ola var hård mot de hårda och snäll mot de mjuka, jag gick i en skitjobbig klass med en massa puckon som inte tyckte om gympa. Varje gympapass började med att Ola skällde ut alla stökiga killar och alla tjejer som inte kunde vara med pga mens (sååå jobbigt). Vi andra stod som taggade travhästar som var tvungna att vänta på en massa svidiga russ som skulle piskas igång, väldigt frustrerande.
I tre års tid hade jag en massa gympa med Ola och gick ut med bästa gympabetyg, jag älskade verkligen gympa!
Ola hade sagt en gång att han tyckte att jag var lite för flåsig och bad mig kolla upp det, det blev liksom inte av och åren gick och jag flåsade vidare i livet. När jag var runt 20 kollade jag upp det och fick veta att mina lungor var underutvecklade, inget konstigt, sa doktorn, du överlever.
Jag blev äldre och latare och skyllde allt på lungorna.
-Hanna, kan du skicka ett fax?
-Nä...lungorna...du vet...
Jag använde mig ganska mycket av min s.k lungdiagnos i 20 års åldern men sedan dess har den liksom fallit i glömska.
För några år sedan sa jag till min man att det skulle vara kul att kunna springa....då fick jag ett par springskor av honom i födelsepresent...ajdå....jobbigt...drog till med lungdiagnosen men hörde själv hur dålig den lät...han trodde inte på mig heller...ta några steg i taget, sa han....ååååh så jobbigt att bo ihop med en optimist!
Försökte mig på det där med jogging..nja..inte min grej...kom bara 200 m...inte så kul...
Detta var 2011 och idag den 16 april 2014 lyckades jag med 5 km på ett sånt där springband, eller vad det nu heter. Jag har hållit på från och till i 3 års tid. För mig är det det största som har hänt sedan jag fick en äkta 80tals Chanel av en bekant!
Och nej, det är inget fel på mina lungor, de växte väl ut.
Nu måste jag ringa några samtal.
-Hej! Kan du koppla mig till DNs sportredaktion...eller skit i det förresten koppla mig till Vita Huset...
Heja Nike och heja mig!
Glad påsk på er!
fredag 11 april 2014
Snart är det dags!
Med pärlor och stilett så ordnar sig det nog!Fårö!
Jag fick en överraskningshelg av tre kära vänner i helgen dom gick. Vi spenderade helgen på Fårö och det var väldigt, väldigt vackert, lugnt och roligt.
Heja Fårö frisk humör det är du som turister gör!!
onsdag 9 april 2014
Färga mig rosa!
Nu på fredag är det en rosa fest på Karhma bredvid Gutekällaren mellan kl 21-02, har man rosa på sig så kostar det 50 kr annars kostar det 80 kr.
Det finns en FB-sida som cirkulerar och delas på nätet och den heter color me pink, spana in den.
Jag ska dit med en syster och en kusin och det ska bli skoj som bara rosa kan bli. Jag ska ha ett nattlinne som jag hittade i barnens utklädningslåda ( kul ord) samt en rosa peruk för mitt hår är en 40-årig katastrof!
Var inte så grå utan kom på rosa fest!!
Kram
fredag 4 april 2014
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)